Blodbad
Man kan nog säga att senaste dagarna gått i oturens tecken. Började i fredags då Sigge fick en tuggpinne som plåster på såren efter det obligatoriska badet. Han förlät mig. Lade sig på hallmattan och tuggade på benet, och förmodligen även på tungan då jag några minuter senare upptäcker att han blodat ner hela hallen. Trodde först han brutit en klo men såg snart att det skvätte blod från munnen där han låg och slickade på frambenen. Svårt att plåstra om, så vi tog en promenad för att få annat att tänka på och han slutade blöda ganska omgående. Puh! På kvällen var det glöggmys hos Mia och Erik. Skönt att bara hänga lite, och kika på vaplarna så klart.
Igår var det dags att ta stygnen. Sköterskan på jobbet fick äran, och det gick finfint. Hon sa att det såg jättefint ut, och jag var nöjd att det läkt så fint. Men säg den lycka som varar, när jag böjer mig ner för att knyta skorna några timmar senare så slits snittet upp. Pinnar över till jobbet, letar fram stripes och får hjälp av Anki att dra ihop det. Hem igen, ringer jouren som ber mig komma in. Där tyckte de såret såg fint ut, som "nysnittat" Vad svarar man på det? "-Tack" ? Då var det helt öppet, har alltså inte läkt nånting på en vecka, annat än att huden just tagit ihop. Fick även höra att jag borde väntat 10-12 dagar med att ta stygnen iom att kortisonet ger försämrad sårläkning. Lite sent påtänkt kanske, men läkaren sa en vecka och då det såg ut att ha läkt så fint så trodde jag det var lugnt. Det går inte att sy om, utan att snitta nya sårkanter, så de tejpade för kung och fosterland och bad mig ringa vårdcentralen idag. Det gjorde jag, ska dit imorgon och höra vad de säger. Nu har jag ont i ryggraden, men det lär bero på att jag är livrädd att slita upp det igen, och knatar runt som jag vore stelopererad från nacken och ner. För övrigt har jag lyckas skära mig i fingret 2 gånger på 3 dagar.
Igår var det dags att ta stygnen. Sköterskan på jobbet fick äran, och det gick finfint. Hon sa att det såg jättefint ut, och jag var nöjd att det läkt så fint. Men säg den lycka som varar, när jag böjer mig ner för att knyta skorna några timmar senare så slits snittet upp. Pinnar över till jobbet, letar fram stripes och får hjälp av Anki att dra ihop det. Hem igen, ringer jouren som ber mig komma in. Där tyckte de såret såg fint ut, som "nysnittat" Vad svarar man på det? "-Tack" ? Då var det helt öppet, har alltså inte läkt nånting på en vecka, annat än att huden just tagit ihop. Fick även höra att jag borde väntat 10-12 dagar med att ta stygnen iom att kortisonet ger försämrad sårläkning. Lite sent påtänkt kanske, men läkaren sa en vecka och då det såg ut att ha läkt så fint så trodde jag det var lugnt. Det går inte att sy om, utan att snitta nya sårkanter, så de tejpade för kung och fosterland och bad mig ringa vårdcentralen idag. Det gjorde jag, ska dit imorgon och höra vad de säger. Nu har jag ont i ryggraden, men det lär bero på att jag är livrädd att slita upp det igen, och knatar runt som jag vore stelopererad från nacken och ner. För övrigt har jag lyckas skära mig i fingret 2 gånger på 3 dagar.
Kommentarer
Trackback
