lillamarres

Under de senaste åren har Sigge haft perioder då han varit rädd för golv. Jag har grubblat, googlat och grubblat lite till på vad det kan bero på. Från att vara normal, ja så normal som Sigge kan vara så börjar han plötsligt tveka innan han går över trösklar, sen eskalerar det så han spänner sig och halkar på vanlig linoleummatta, och kryper nedför trapporna. Så håller han på några veckor och sen är han normal igen. Har funderat om han kan ha ont, men då borde han inte hoppa in och ut ur bilen, eller gå i trappor utomhus. Funderat om han har dålig syn, men då borde det vara konstant. Jag har lirkat, nonchalerat, och sagt till på skarpen, inget hjälper. Enda informationen jag fått fram på nätet är att fobi för hala golv är rasrelaterat, vanligare hos bl a golden retriever och collie än andra raser. Det som gör mig konfunderad är att det kommer och går.
Senaste gångerna har jag dock noterat att det funnits löptikar i närheten och funderat om det kan ha med saken att göra. Nu har jag konstaterat att så är fallet. Sigge väckte mig strax före kl 7 imorse, genom att hoppa upp och ner i sängen, buffa och gnälla. Det hör inte till vanligheterna då han annars är ganska morgontrött, så jag antog att det var kris och klev upp och gick ut. Det var kris. Lukta på kiss-kris. Hundrackarn springer med nosen i backen, hittar lämplig kissfläck och ställer sig och inhalerar. Sen dess har han legat på dörrmattan. Suckar, pustar, knorrar och varje gång jag går förbi tittar han på mig med bedjande blick och ser förväntansfull ut. Summan av kardemumman. Min hund blir rädd för golv när han blir kär. Helt logiskt..



Tur han är söt i alla fall