lillamarres

Det här med att blogga kanske inte är mig grej. Men jag tycker det är lite småkul så jag ger det en chans till. Nu har det ju faktiskt hänt en del. Började med att jag vart väldigt trött och matt i kroppen, sen fick jag ont i magen, och ryggen. Kan ha lite problem med magen när jag stressar eller matar den med för mycket koffein/protein, men det här var inte vanlig magont, mer öm och svälld över buken. Åttonde dagen med mag-, ryggvärk och tillhörande febertoppar vart jag less och gick till vårdcentralen. Prover togs och jag fick åka till Sunderbyn. Först till gyn, men det enda konstiga hon såg med ultraljudet var att jag hade en del vätska i buken, så det var bara att knata vidare till kirurgen. Mer prover, och plötsligt var jag inlagd. Inte riktigt vad jag räknat med, och ynkligare tjej får man nog leta efter. På kvällen kom världens bästa Anders med tillhörande mor och lämnade lite kläder och en dator. Sweet! Fick glucosdropp och en oerhört käck droppställning. På morgonen plockade de bort droppet en stund, men vid det laget hade jag hunnit vänja mig att vara kopplad, så jag tar givetvis med mig droppställningen på toaletten.. Tur ingen såg, hade ju kunnat framstå som lite korkad.. Nåja, kände mig lite piggare redan men doktorn ville skicka mig på röntgen, så det var inte annat att göra än ligga kvar och vänta på att få tid dit. Fick dock ingen tid förren dagen efter och då de kopplade bort droppet igen tjatade jag till mig permis för att åka hem och sova. Den gången lämnade jag droppställningen. Tillbaka morgonen efter, dt buk, och då även den endast visade på vätska i buken så fick jag åka hem. Dagen efter började jag om med kortison och har sedan dess varit mycket piggare, men fortfarande haft känningar i rygg och mage. Fick även med mig en remiss till reumatologen, där jag varit idag. Fick träffa en nybakad, men väldigt ambitiös läkare, som i samråd med en av de gamla rävarna konstaterade att jag har inflammerad lung- och bukhinna. Fick lyssna själv på lungorna, låter som nån knatar runt på snö där inne, knarrar, knarr.  Så nu är det ännu mer kortison som gäller, känns väl sådär, men blir jag symtomfri så är det lätt värt det.

Jag är nog lite vek. Anders kanske har rätt, det är något i vattnet i Rosvik.